Allahelgona i Uppsala

RÖSTA PÅ MIG!

Läs min roliga, kanske lite stöddiga motivering till varför just jag skall vinna 6 mån. hyresfri vistelse i en lägenhet i Liljeholmen som har värsta mediacentret! Dela och rösta på mig!

http://www.359kr.se/#/entry/447c5f64345cbd26d4573027955757605dfe4ead

http://www.last.fm/music/Sofie+Björck

Rasberry Mountains by night

Det är där jag kommer att befinna mig den närmaste tiden, så snart jag har tid. Det är där det händer. Det är där jag är med mina ord och tankar. Formar album, skapande idéer, epoker av mitt liv.

Helt nära det jag helst vill ägna mig åt: musiken. Min egen opraktiska unika musik. Den enda anledningen till att jag har en blogg, webbsidor, myspace, twitter, facebook, dagjobb, musikbrödjobb, är med i fåniga tävlingar, till att jag träffar folk, sparar pengar, till att jag lever.

Allt detta fotograferande av löv och graffitti, förströdda tidningsläsande, vidbrännande av mat. Städande. Tillstökande. Oroande. Blyga flirtande med killar jag aldrig dejtade. Överdrivet artiga underhållande av olämpliga beundrare. Allt bara var ett sätt för att skjuta upp: Musiken.

http://www.last.fm/music/Sofie+Björck

Det är där jag är.

Och så på min hårddisk förstås. Bland allt hemligt som bara jag har. Som kanske kommer upp på fm. Men där kan man inte besöka mig. Ännu.

Jag känner mig lycklig

I kväll skall jag äntligen börja göra det jag skjutit upp:

Gå igenom och sortera ljudfiler som finns spridda över hela min dator, och på CD-skivor som sakta faller sönder….

Låtar och inspelningar som bara jag kontrollerar, som den enda ansvariga i hela världen. Låtar som många har önskat skulle finnas på skiva…Sedan skall jag kanske skriva en bio till last fm också. Det var några som upptäckte mig därborta.

Jag sänder en tacksam tanke till alla de fina människor just nu och genom åren som visat mig sympati, och visat att jag inte är ensam. Alla som varit så fina mot mig.

Mitt liv är inte ”perfekt” på något vis, jag har gått igenom många svårigheter, jag har inte nått mina mål. Men just nu känner jag mig så tacksam över att jag fått det här fantastiska livet och de här fantastiska upplevelserna. Det slår inget annat.

Och är det du ikväll, som just i kväll är en av de fina människor i mitt liv som varit fin mot mig och läser det här så vill jag tacka dig. Tack för att du får mig att känna mig omtyckt. Tack för all kärlek.

Sofie

Guds barnbarn är värst

Prästbarn

Min pappa sade alltid när jag växte upp att ”Guds barn-barn är värst”. Det är ett talesätt som betyder ungefär att prästbarn har ett lite speciellt arv som gör att de gärna blir extrema, får behov att driva ut sina demoner eller sitt skapelsebehov på ett sätt som ibland kan bli iögonfallande.

Är det någon som vet någon mer?

Eftersom jag själv är prästbarn tycker jag det är roligt att få veta vilka kända profiler som är prästbarn.

Det finns visst hallon i Hallonbergen!

Höst i Hallonbergen

Nu har det hänt igen: Hallonbergen får återigen i mainstream-media symbolisera en mytologisk icke-plats (mitt snygga uttryck i ett annat inlägg på bloggen).

I DN i dag skriver Fredrik Strage om Viggern (sin egen alltså) genans över att inte bo i den riktiga ”hooden”. Hur han när han pratar med hipp-hopp-artister diffust svarar ”blå linjen” när han egentligen bor vid Rådhuset. Samtidigt som han i sitt DN-inlägg återigen tjatar in den gamla innerstads-fördomen om hur hemskt det är här.

Jag förstår de förortsbor som protesterar mot att deras närmiljö alltid uppmålas så negativt. Att det är det enda som skrivs när något någon gång skrivs. Jag förstår dem som tycker det är jobbigt, konstigt och orättvist. Eller föresten… förstår dem? Jag ÄR dem. Jag bor ju här.

Artikeln eller vad man skall kalla det, i själva papperstidningen, illustreras med en svartvit, så trist och ful som möjligt bild av stället där jag bor, och bildtexten:

”I Hallonbergen växer inga hallon”.

Fredrik Strage och DN. Ni har ingen koll. Det växer visst hallon här. Det finns skog, två fågelsjöar. Bärbuskar mellan husen. Om våren blommande körsbärsträd. Fantastiskt ljus. Jaa, Hallonbergen är rena Nangijala. Ni borde komma hit någon dag.

Föresten är många av naturfotona här på bloggen från Hallonbergen/Sundbyberg/Akalla.

Almighty God away up there above!

Undersköna oktober

Här är några vackra naturbilder jag fångade i slutet av förra veckan….

92 år med äppelmust och en vintage-besvikelse

I går fyllde min morfar 92 år och jag ringde och gratulerade honom.

Han var mycket bekymrad över allt han inte tyckte han hann med. Till exempel tycker han att det är alldeles nödvändigt att göra äppelmust av alla äpplena som faller i hans trädgård ”för om man inte tar rätt på det man äger har man inte rätt att existera”.

Jag försökte påpeka att det är något frivilligt, att äpplena finns till för sin egen skull, för att fröna skall spridas, och att man har rätt att bara njuta av att titta på dem, men det stämmer inte riktigt med hur han ser på saken. Men han förstod resonemanget i all fall. Sedan pratade vi om att jag eventuellt skulle komma och hälsa på honom och hjälpa honom med att sätta ordning papper i en pärm, och att bringa reda i tusentals färgnegativ från bilder han tagit genom åren.

Jag föreslog att han borde scanna in några bilder och ha en hemsida med sina fantastiska fotografier från all världens hörn och unika naturbilder, men han är orolig att det blir ännu mera jobb. Att folk som vill ha foton från honom skall börja höra av sig, etc.

Det är roligt att titta in i min morfars huvud och prata med honom. Hans världsbild är så annorlunda från moderna tiders världsbild.

Sedan tog jag en sväng för att spana in Metros och Kapp Ahls vintage-jippo i Gallerian. (Metro Fashion Days goes Vintage! som de så vackert kallade det). Jag kom precis när de packade ned, men jag har en känsla av att jag inte missade så mycket vad gäller kläderna i alla fall.

Det visade sig att målet med jippot var att kränga deras vintage-kollektion ”KappAhl Vintage Stories” en serie med kläder precis så fantasieggande och tonsäkra som man föreställer sig Kapp Ahl skulle lyckas med (d.v.s. inte särskilt).

Nåja, fantastiskt roligt att de försöker i alla fall! Detta trodde man aldrig man skulle få uppleva när man på 80-talet blev småmobbad för att man gillade second hand av flickor helt ekiperade i Kapp Ahl.

Det är något med Kapp Ahls tyger, och sömnaden, kan inte förklara vad det är, men de känns liksom som motsatsen till allt det man gillar med vintage. Självlöst är ett ord som kommer upp, fast det kanske är lite för starkt? (oups! Freudiansk felskrivning där, jag menade själ-löst).

På ett rack hängde lite äkta äldre kläder och också det var en besvikelse. Det såg ut som ett rack från vilken loppis som helst. Hade trott att en stor klädkedja borde plocka ut lite dyrbarare kläder och riktiga godbitar. Musiken som spelades var modernt trist och inte alls romantisk eller spännande som jag hade föreställt mig.

Men kanske var det kul när det var styling av publiken och modevisning på podiet, vad vet jag.

Kvällens stora behållning blev i stället var när jag tog en promenad till Kungsträdgården och såg 100-tals marschaller som ställts ut i en manifestation mot bröstcancer.

Den fantastiska installationen i Kungsträdgården.

I tant bruns fotspår

Jag letade efter Sigtuna kaféet Tant Brun och hittade den här
supermysiga bloggen: http://myblackbook.free.fr

Dagens löv